Jo, det gick hur bra som helst att dansa. Alla var trevliga och jag var inte den enda som var ny. Visst, lite problem hade jag ju med instruktionerna men oftast fanns det någon vid min sida som kunde ge en någorlunda god förklaring på engelska. Svärmor, som ju höll i "spektaklet", var även uppmärksam på om jag hängde med eller inte. Så jag kände mig väl omhändertagen!

Men idag har jag en svacka. Så verkar mitt liv vara. Jag går på sparlåga varje gång det varit något speciellt på gång. Jag menar, jag hade det väldigt trevlig och jag tänker definitivt fortsätta att dansa. Men någonstans tar orken slut. Jag blir så lätt utmattad av att vara social, speciellt i grupp.
Jag verkligen älskar att vara social, det gör jag, men jag orkar inte riktigt med! Jag blir mentalt utmattad. Det är samma sak med språkkursen. Fast den är nog lite värre. Den är ju två dagar i rad, onsdagar och torsdagar. Så varje fredag är jag helt kaputt, orkar inte kliva upp ur sängen förens vid lunch. Orkar inte gå ut. Orkar inte laga mat.

Jag antar att jag helt enkelt får acceptera mina begränsningar och lär mig leva med dem. Och acceptera att andra kanske inte förstår.
Tre saker i veckan verkar vara vad jag maximalt kan palla med. Och då får det vara så!


Sliten Mina som behöver rå om sig själv lite..