För nytillkomna tittare

Urk. urk. Så har man drabbats av den första vårförkylningen för i år. *hosthost, snörvel*
Ja det var ju typiskt men inte så konstigt kanske. Har ju en tendens att vara stressad, och som de flesta vet kan ju det leda till sänkt immunförsvar..

Tänkte passa på att berätta lite om mig själv, en gest till alla nytillkomna tittare (om några sådana skulle dyka upp!).
Jag ska som sagt  flytta. Till min pojkvän som bor i Belgien. För mig, och de flesta andra skulle jag tro, är ju ett jättestort steg. Vägen hit har varit lång och krokig men jag har alltid föredragit små skogsvägar framför stora motorvägar, brukar finnas mer att titta på då och mer tid att se...
Min väg har varit händelserik och minst sagt gropig. Jag har nämligen tampats med diagnosen Borderline personlighetsstörning. Tror inte jag behöver fördjupa mig speciellt i en förklaring, wikipedia gör det ganska bra skulle jag vilja påstå! Träffade min pojkvän Gerd ett par månader innan jag påbörjade min terapi, kallad DBT (Dialektisk beteendeterapi. Åter igen, kolla wikipedia!), vi har varit ett par sedan slutet av oktober 2007.
Kan knappast påstå att det varit problemfritt, men vilket förhållande är helt utan hinder?! Skulle dock vilja påstå att vi klarat oss igenom prövningarna som varit med bra betyg och guldstjärna i kanten! Vi har vuxit och utvecklats tillsammans, hur töntigt det än låter. Tror nog att distansen har bidragit till våra utmärkta färdigheter i att kommunicera, finns liksom inget val när kommunikationsvägarna är så begränsade. Vi träffades genom World of warcraft, förälskade oss via MSN messenger och utvecklade oss genom Skype. Tänk vad internet kan göra! Och himmel vad bra jag har blivit på att snacka engelska!

Nu har jag, efter två år i terapi, kommit så långt att jag inte längre lider tungt under problembeteendena som utgör Borderline personlighetsstörning. Mina genetiska förutsättningar med allt vad det innebär av extrema känsloreaktioner och mina erfarenheter har ju inte förändrats, jag har helt enkelt fått färdiheter i att hantera dem. Jag har lärt mig otroligt mycket och min förståelse för mig själv och andra har ökat enormt tack vare terapin.

Så nu är det dags att ta klivet ut i livet igen! Jag är bättre förberedd nu, jag är säkrare i mig själv och jag har lättare att stå på mig och inte klubbas ned av omgivningens fördommar.
Det enorma steget att faktiskt lämna familjen och vännerna i Sverige och flytta utomlands känns rätt. Visst, klart att jag oroar mig och är nervös. Då brukar jag tänka att skulle det gå åt pipan är ju inte Sverige så långt bort, bara drygt två timmar med flyg! Min familj och mina vänner kommer ju inte bara att gå upp i rök, de finns ju kvar och vi kan fortfarande umgås. Tänk vad internet kan vara abra att ha!

Nu är ju beslutet taget, datum för flytten är bestämt. Vad jag fokuserar på nu är att reda ut det byråkratiska tramset som kommer med alla större förändringar. Men mer om det i kommande inlägg, finns hur mycket helst att gnälla om! Och mycket annat spännande förstås!

Kommentarer

Har du något du vill säga?

Ditt namn?
Förgätmigej

Din e-postadress? (publiceras ej)


Har du en blogg?


Säg nu vad du har på hjärtat raring!

Trackback