Men en sådan ångest!
Jag har ju varit så duktig och tänkt på att strukturera upp saker, så att allt inte ska behöva ordnas de sista veckorna. Och nu sitter jag där ändå! För hur mycket man än planerar är ju verkligheten oberörd och både blind och döv för vad man själv vill! Om min verklighet hade stämt överens med mina planer skulle jag bara ha uppgiften att packa mina tillhörigheter kvar..
Men så ser det ju tyvärr inte ut.
Imorgon ska jag äntligen få träffa en läkare, jag hoppas verkligen att det blir av den här gången. Vet inte vad jag ska ta mig till annars! Det här skulle vara klart för flera veckor sedan!
Det gör ju att jag kommer få vänta ännu längre på att få pengar, om jag nu blir beviljad aktivitetsersättning igen. För det är ju inte klart, det heller! Möte med handläggaren på Försäkringskassan nästa tisdag. Jag tror att min ångest håller på att vända ut och in på min kropp! Känns fan som det..
Sömnstörningarna blir bara värre och värre, jag kan helt enkelt inte slappna av! Mina beprövade metoder för att orka med, stå ut och acceptera läget som det är verkar inte riktigt räcka till längre. Jag pendlar mest mellan stark ångest och förlamande nedstämdhet, på gränsen till apati.
Oj, vilka starka ord jag använder nu.. Men så är mina känslor och kroppsupplevelser väldigt starka, de med!
Kanske blir det så att jag frågar doktorn om något lugnande, Theralen till exempel. Det är ju inte vanebildande eller beroendeframkallande. Trots allt vill jag ju bara ha en tillfällig lindring, har ingen plan på att börja knapra tabletter regelbundet igen.
I övrigt så är det med hjälp av min terapeut som jag ska försöka hålla mig kvar på banan. Vi har kommit överens om att hon ska ringa mig varje dag (eller i alla fall de dagar jag inte har något stort och jobbigt inplanerat) och få ut mig, på promenad eller dylikt. Ja, jag behöver bli tvingad. Jag stänger in mig och vill inte synas. Ändå så vet jag ju så väl att denna inaktivitet leder direkt ner i grådasket. Jag vill inte bli deprimerad igen!
Och jag som behöver packa.. Hjälp!
ja kan säkert hjälpa att packa lite jag med ;)
Vad söt du är, lillasyster!
jag tycker att man blir så sjukt seg av theralen. orkar typ inte röra mig dagen efter att jag tagit den. samma sak med propavan. Tycker i varje fall att du är helt awesome som orkar med allting! Vet hur jobbigt det är att flytta inom Sverige så det måste vara betydligt jobbigare att flytta från landet med alla papper och skit som ska fixas. Du är duktig!! Jag kan försöka att följa med dig på promenad någon gång! kram
Ja, jag brukar få en rejäl baksmälla av tabletterna. men det beror lite på hur jag tar dem. Jag vänjer mig snabbt vid en dos..
Och jag skulle gärna på på promenad med dig, Snuttan! Eller göra något annat. Vill hemskt gärna ses innan jag flyttar!
Skulle kunna ses innan komma ut och ta en fika eller bara ta en promenad =)
Tack Carola. Jag skulle hemskt gärna vilja träffa dig innan jag flyttar. Vi har ju inte retts på evigheter. Men det brådskar ju lite..